Black or White
It seems like everytime I try to make it right it all comes down on me...
Jag trodde att den stunden förändrade allt. Den kvällen, den gången. Jag kunde äntligen släppa ifrån mej det som legat här inne alldeles för länge, jag kände en sorts lättnad. Och jag trodde att den skulle stanna, att det kunde bli bättre. Men precis som alla andra gånger...lurades jag av den känslan.
Det var i princip det här jag försökte förklara för dig. Kanske jag valde mina ord lite för dåligt, kanske jag valde fel tidpunkt, kanske jag valde ett dåligt sätt att säga det på, men i vilket fall som helst var det du som vände det tillbaka.
Jag läste dom där raderna om och om igen. Jag förstod inte om du på riktigt menade allvar med det du skrev. Jag måste ärligt säga att du gav mej en rejäl chock. Jag kunde inte föreställa mig att de där orden kom från dig. Det är kanske inte det första man säger åt någon som just har berättat att den saknar en?
Men okej.
Jag fick ta det där och mitt svar tillbaka var ärligt och helt oskyldigt.
Det angår inte mig vad du gör. Gör vad du vill, inget hindrar dig från det.
Jag hindrar åtminstone inte dig.
Som jag ser det har du ändå gjort som du ha velat så vad hindrar dej nu?
Jag har tröttnat på att lägga ner så mycket energi på det här. Just nu känns det totalt värdelöst. Jag får absolut inget utav det.
Jag önskar bara att det skulle vara svart eller vitt. Och inte alla färger där emellan...
(¯`v´¯)
`·.¸.·´
(¸.·´¨)¸¸.·¨¯`·♥
