dancewithrythm

 

 

 

 

Jag fynda nya skor igår :) hade spanat in första paret ni ser så ja gick å provade dem. De satt perfekt å nu vlir ja bra mycket längre också :) sedan kikade jag runt i affären och hittade det andra paret som också satt jätte bra. Och eftersom det var "välj två, få det billigare paret till halva priset" så konstaterade jag att det inte skulle bli alltför dyrt. Så mer än nöjd betalade jag glatt och kom hem med två par skor :D

Nu sitter jag igen å väntar på att min nuvarande favoritserie ska komma!

 

 

 

 

Idag var det sista hemmadagen, förkylningen e bättre så imoron får jag fara på jobb!! Ska bli kul å träffa barnen å arbetskamraterna, och på kvällen blir det personaljulfest - va e nu bättre än det? Vi ska iofs "bara" fara ut å äta, men det blir roligt :) sen blir det nog å vara lite tråkig å fara hem å vila. Jag hade int tänkt sitta hemma hela helgen, även om jag bör vila upp ordentligt. Men lite skoj måst man väl få hitta på. Får se vad det blir...

 

Fick just höra att brorsan är i stan å kommer in en sväng, kul med lite mer sällskap. Mina gudföräldrar va in en sväng här tidigare idag - bra med finbesök ibland så fick ja undanplockat lite onödiga papper å sånt ;)

 

Nu har jag varit hemma i två hela dagar å int gjort någo vettigt. Vilat, sovit, nyst, snytit, sett på tv, sovit, facebookat, sovit, lyssnat på musik, surfat, sovit, ätit, druckit sovit...

Det börjar faktiskt ta kol på en.

 

 

Har också lite dåligt samvete (eller ganska mycke) för att ja varken dansat eller tränat på länge....finns väl nog ursäkter men största orsaken är nog att motivationen int riktigt har funnits. Och det stör mej att jag inte hittar den heller. Jag vill dansa, jag vill träna, jag vet hur bra jag mår av det, så varför blir det inte av??

 

Nu e det en sån tidpunkt då ja börjar fundera för mycket märker jag...

Varför e det si å varför e det så? E det bara jag som känner så här? Hur ska jag göra? Borde jag ta itu med det nu bara så ja sku slippa fundera fram å tillbaka - sluta tänka "vad händer om...?"

Om ja ska ge ett ärligt svar åt mig själv så sku det vara: "jag har ingen aning". Så jag antar att ja int blir så mycket klokare än så här.

Iaf int just nu.

 

Nu måst jag nog stänga av min underbara musik så att jag får försöka börja sova! Nati nati på er!

 

 

 

 

 

Har unnat mig en lång och skön sovmorgon idag, det var längesen sist :) 

 

Nu sitter jag i busen påväg till studentbyn för å hälsa på min bror och familjen. Jag sku ha kunnat cykla, men det regnar så jag e lite lat och for med buss istället. Behändigt nu när jag kan sitta å blogga eller göra annat var som helst, måst nog säga att jag är supernöjd med min iPad! :) 

 

Ikväll ska ja till Nadja å partaja, ska bli kul å träffa hebnes omtalade vänner, och den här gången ska vi också fara ut å dansa, vilket jag ser fram emot! :)

 

Så med andra ord, en riktigt bra lördag tror jag det kommer att bli!

 

Hoppas ni också har en fortsatt trevlig helg!

 

kram <3

Jag har märkt att man träffar på en massa olika sorters människor inom min bransch, barn som föräldrar som personal. Och man måste bara lära sig att jobba och samarbeta med olika sorters människor. Men ibland kommer man till en gräns då man inte orkar försöka mer. Hur man än gör, vad man än säger så verkar det inte riktigt bli till någo.

 

Jag trivs jätte bra med mitt jobb, vi har en underbar grupp, som också ger oss utmaningar, och jag är så glad att Nadja å jag kommer så bra överens :) men nu har vi båda kämpat flera veckor och stått ut med det ena och det andra, alltid tänkt "nåja, bara 1vecka till", men det har blivit både 1 å 2 veckor, som sen blev 3 osv... Nu tycker jag att vi båda förtjänar en klapp på axeln och jag hoppas att vi orkar kämpa ännu lite till. 

 

Men det förvånar mej hur bra barnen ändå ha klarat sig och hur duktiga de har blivit. De är glada på morgonen då de kommer och många vill inte ens fara hem, det e väl ett ganska bra tecken? De sprider sådan glädje, fast det finns många jobbiga stunder, men utan barnen och alla deras sidor skulle mitt jobb inte alls vara så intressant :)

 

En del säger att bara vissa människor kan jobba med barn, vilket jag håller med om till en viss del. Men jag har märkt att det allra viktigaste är att man är observant å följer med vad som händer, kan följa regler och se att barnen också följer dem, talar och leker med barnen och det viktigaste av allt: SUNT BOND (?) FÖRNUFT!!

Har man allt det där så underlättar det vårt jobb massor, även om man inte är utbildad och bara hoppar in nu som då. 

 

En annan rolig sak som hände idag... Några ambulanser å brandbilar åkte tjutandes förbi, och en fullvuxen människa säger:"hör ni det där? Va e det som låter? Är det i bilarna?"

Jaa, vad säger man? Visste int riktigt om ja sku skratta eller gråta, men förvånad kan ja säga att jag blev!

 

Nåja, nu ska ja äta å dra vidare,

See ya!

Nåja, kära vänner! Nu har jag äntligen fått en ersättare till min dator, en iPad! Vilket betyder att ja ska vara lite mer aktiv här på bloggen :)

 

Klockan har redan hunnit bli mycke så ja ska fatta mig kort...

nej, ja ska faktiskt vara tråkig å genast gå lägga mig, borde  ha sovit redan :)

 

känner hur ögonen kämpar för att få fara fast, men tänderna ska ännu borstas.

oj oj, ja somnar nästan, bästa att avsluta för idag så återkommer jag imoron!!