får i Nerverna!!

Alltså på riktigt - LÄGG AV!!

Alla bara klagar, tjatar och pratar skit om varandra - int undra på att världen ser ut som den gör! Jag orkar int höra på samma tjafs hit och dit. Om man har något negativt att säga så kan man väl välja lite vad man säger och spara på resten. "det är för varm/för kallt, sommaren är för kort/för lång, jag jobbar inne då det är fina dagar/ute då det regnar osv.
Det kan inte passa alla hela tiden. Så är det bara.
Man behöver inte heller diskutera allas personliga val i livet, vad de har gjort fel osv. Självklart får man fundera på det men man kan ju försöka hålla det inom sig själv.
Det finns nästan alltid en orsak till varför vi människor gör som vi gör. Så respektera det!

Dessutom är det inte min sak om du går med långbyxor och tröja då det är 30 grader varmt, eller om du inte trivs bland mycket folk eller något liknande. Istället för att fundera högt på det kan jag väl lika gärna snällt gå fram och fråga dej.
Det här var nu bara ett lösryckt exempel, men tänk nu efter --> Spelar det dig någon roll om någon du inte ens känner gör något du inte skulle göra?

Förstås, så skall vi ju bry oss om varandra och då måste man lägga sig i ibland. Men man kan göra det på ett positivt sätt, man behöver inte vara så gnällig och fräsig.

Något annat jag har märkt på sistone... många klagar ofta över sig själva, sina egna val, eller över deras liv (jag gör det också ibland så jag är inte helt oskyldig) MEN, det finns alltid någon som har det värre...
Att du t.ex. har problem med att välja vilken kille du skall satsa på och dumpar den ena efter den andra - så kan det finnas de som inte ens har någon möjlighet att välja.
Eller om du klagar över att du har så lite pengar och spenderar dem på kläder, tekniska grejer, alkohol osv. - så finns det faktiskt någon som inte ens har råd med lite mat och kläder för att klara sig.

Det här är bara början på småsaker, jag skulle kunna räkna upp hur mycket som helst. Du kanske tycker att det verkar långsökt. Men innerst inne borde du inse att det ligger något i det.
Jag brukar inte tänka så här djupt och långt, men det har kommit fram mer och mer på den senaste tiden.
Jag är också ofta missnöjd med det jag har, och det jag inte har. Jag vill helt enkelt ha mer. Och jag tror inte jag är den ända som känner så, men någonstans finns det en gräns, borde iaf finnas!

Kanske det här inlägget egentligen handlar om min fråga: Vad hade hänt om jag aldrig blivit adopterad? Hade jag då varit en av dem som kämpar varje dag för att få lite bröd och vatten? Hur skulle jag ha det nu? Var skulle jag vara? Vad skulle jag göra? Skulle jag ens leva?

Eller kanske detta helt enkelt beror på allt som har hänt på sistone, eller beror det kanske på att jag har hört tjafset så länge.
Som sagt, jag orkar inte höra på folks tjat om sig själva.
Ring istället upp en vän du inte träffat på länge och fråga hur han/hon har det. Eller bjud en vän på en glass. Eller be vännen att komma och hälsa på dej.
Gör vad som helst - men gör det nästa gång FÖR någon annan och inte bara för dej själv!

(¯`v´¯)
 `·.¸.·´
    (¸.·´¨)¸¸.·¨¯`·♥

Kommentarer
Postat av: Soffi

De va bra skrivet Miriam! Kloka ord.. <3

2010-08-03 @ 18:26:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0