Delete?

Nu ha ja suttit å stirrat på den där samma knappen en lång stund. Den som ligger högst uppe i högra hörnet på tangentbordet...delete står det på den...jag har stirrat på den - å emellanåt på skärmen...

Egentligen tycker jag int att man ska sjunka så lågt å radera en person, som har stått en nära, från sitt liv (msn, facebook, nummer osv.) för man vet aldrig när det kommer den dagen då du önskar att du hade haft kvar kontakten. MEN, det finns undantag! Ikväll har ja funderat lite på varför jag har dej kvar? ja menar, vi pratar Aldrig, och om vi skulle byta något ord nån gång (ytterst ovanligt) så e d int mycke som blir sagt, du sticker alltid från konversationen å varje gång tänker jag "det här va sista gången ja försöker, det e int värt det". Och nu tänker ja int försöka mer, jag behöver int det längre för ja bryr mej int.
Just det, helt ärligt sagt: Jag Bryr Mig Inte! Eller gör jag? Varför får ja rysningar då ja läser uppdateringar? varför känner ja mig konstig? varför blir ja på "dåligt" humör?
Om ja int bryr mej, så varför??

Jag har gått vidare, ingen fråga om det.
Jag har träffat andra.
Jag har levt livet den senaste tiden.
Jag har haft en underbar vän som har tagit mig igenom detta ♥
Jag har kunnat säga att allt är okej - för det har det varit, inte alltid, men för det mesta.

Så egentligen är allt okej, ja känner att jag int behöver veta mera nu...och av den orsaken funderar ja över den där knappen - trycka eller inte trycka? En känsla inom säger att du inte ens kommer att märka ifall jag väljer att trycka på den så det kanske inte spelar så stor roll. Men svårt ändå.
Det är inte roligt att bli raderad från någons liv - jag har blivit det och det är inte roligt! Även om det inte skulle betyda något i den stunden så har man ändå någon gång betytt mycket för personen.

Du sa att du älskar mig, jag fick höra det många gånger. Och du fick också höra det. Nu i efterhand förstår jag att det var alldeles för tidigt för sådana uttryck. Vi pratade mycket om framtiden, sådant vi aldrig borde ha sagt. Och det är sånt som känns nu. Det svider.

Hur kan två personer som stått varandra så nära, plötsligt komma så långt ifrån varandra?

(¯`v´¯)
 `·.¸.·´
    (¸.·´¨)¸¸.·¨¯`·♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0