känslan sitter kvar...
Jag kan fortfarande int sätta fingret på den där känslan. På något sätt känner jag igen den, men ändå känns den väldigt främmande.
den gör det svårt. mycket svårt.
den håller mig vaken då jag borde sova, den gör mej okoncentrerad då jag borde fokusera och den gör mej orolig då jag borde vara lugn. Men mellan allt det där gör den mig nyfiken, den får mig att le och den får mig att drömma bort.
den är varm och den pirrar till nu som då i kroppen.
Jag vet fortfarande int heller vad jag skall göra med den... och det där med att tiden får visa, tror jag inte alls på. Jag tror att om man väntar för länge kan chansen försvinna, men har man för bråttom så kan den förstöras.
Och jag är rädd att den förstörs.
Det var inte riktigt min mening att avsluta kvällen såhär. Även om det kanske int var något speciellt så känner ja mig lite skyldig, jag fick helt enkelt lite dåligt samvete, känslan av att ha gjort det jobbigt för någon annan.
Ne-Yo har en låt som jag vill citera ifrån:
"I don't want to go to bed, mad at you
and I don't want You to go to bed, mad at me"
(¯`v´¯)
`·.¸.·´
(¸.·´¨)¸¸.·¨¯`·♥
