dancewithrythm

Andra året är en tid i studierna som för många kan kännas väldigt tung, speciellt i en 3-års utbildning. Det känns liksom att man står och trampar lite på stället, man är varken i början eller i slutet.
Tyvärr har jag varit en av dem, det började redan på hösten, men jag sköt bort tankarna och tänkte att det tar en stund innan man kommer igen efter ett långt sommarlov. Men det hände aldrig. Jag kom aldrig till den där punkten då det kändes helt okej. Efter julen trodde jag det skulle bli bättre men istället försvann min motivation mer och mer. Och det här handlar sen om mig. Inte om människorna runt om mig, skolan i sig, eller något annat. Utan bara om mig. Och med lite eller utan motivation är det ganska svårt att komma någonstans. Så jag började fundera på vad som egentligen låg bakom allt (därav mina något flummiga inlägg tidigare).

Nu de senaste veckorna har jag börjat kolla runt lite, det finns nämligen något jag så gärna skulle vilja göra, som nog länge länge har funnits i tankarna, men jag har aldrig tänkt att jag sku klara av det.
Jag vill bli koreograf!
På riktigt. Jag vill gå en utbildning som gör att jag blir koreograf och jag är villig att satsa hur mycket som helst! Av den orsaken att man först måste gå en 3-årig dansutbildning för att sedan gå 2 år till magister (koreograf) så har jag känt mig lite pressad och mitt i valet och kvalet nu. Har jag tid, vill jag, kan jag, sätta ännu ett sista år på min nuvarande utbildning eller borde jag satsa på dansen nu resten av våren och sommaren och söka in på hösten?

Men sen såg jag att de tar in vartannat år och nästa intagning är våren 2012. DET betyder att jag har ett år på mig nu, att verkligen satsa.
Tyvärr är jag i behov av lite mer pengar, men det ska väl ordna sig. :D 

Så efter mycket funderingar fram och tillbaka har jag ändå valt att göra den här utbildningen klart. Det är helt enkelt smartast, och det är bra att ha en examen att falla tillbaka på. Det har jag nog hela tiden varit medveten om, och det har varit min tanke från första början, men jag trodde aldrig att mitt dansintresse kunde påverka mig så här mycket.

Den senaste tiden har jag prioriterat dansen/träningarna högst. Sedan har musik, kompisar, det sociala kommit och allra sist har jag prioriterat skolan, även om det borde vara tvärtom. Jag har varit (och är fortfarande) väldigt irriterad på att man aldrig kan koppla bort skolan och njuta av att göra det man tycker om, utan man ska alltid tvingas tänka på skolan i bakgrunden. Och det kommer jag väl inte ifrån, men nu är det bara att bita ihop och göra det bästa av situationen. Det kommer att vara jätte tungt, men jag MÅST verkligen försöka tänka positivt!!!

Det finns bättre och sämre dagar, mitt humör kan växla från en sida till en annan bara sådär.
SÅ, för er som finns i min närmaste omgivning så hoppas jag att ni kan infinna er i det hela. Min mening är inte att göra det jobbigt för er, eller så att ni känner att ni har gjort något fel osv.
Jag skall försöka mitt bästa, men får ni nog, så säg till!! :)

Idag har det varit en bättre dag!

(¯`v´¯)
`·.¸.·´
(¸.·´¨)¸¸.·¨¯`·♥