Ruta 1.
10 minuter tog det och jag kände hur allt rasade. Känslan av att ha kämpat hårt för något och trott att det var bra, tills orden slår ett kraftigt slag i magen fick mig att tappa fokus.
Jag kunde varken koncentrera mig eller tänka klart - jag kände bara den där stressen å paniken som jag så aktivt har försökt få bort.
Jag hade äntligen kommit förbi det värsta och börjat se ett slut på det här - det kändes t.o.m ganska bra, men nu känns det som att jag är tillbaka på ruta 1...
Och att vara av olika åsikter gör int saken någo bättre.
Just nu sku jag helst av allt vila krypa under täcket å stanna där tills det här e över. Alla papper å böcker sku jag vilja slänga ut genom fönstret för att int behöva tänka på det här mer. Men tyvärr fungerar det ju int riktigt så...
Jag har ungefär 48 timmar på mig - minus lite sömn, ett träningspass, matpauser å annat nödvändigt. Jag kan ju säga att det känns ganska så hopplöst - men jag ska försöka!
Och det är TUR att det finns sån här skön musik å lyssna på :)
Jag önskar er alla andra en riktigt trevlig helg! Om ni har möjlighet så njuuut (lite för min del också skulle uppskattas) :D
(¯`v´¯)
`·.¸.·´
(¸.·´¨)¸¸.·¨ ¯`·♥
