dancewithrythm

Jag måste lära mig att fokusera på sånt som gör mig på gott humör. Jag har en (o)vana att ta åt mig allt som får mig irriterad, ledsen, sårad, arg osv.
Kanske det är därför jag ha varit så trött på sista tiden? Jag är knappast den enda som gör så.
Det är ofta lätt att bry sig om de negativa sakerna och glömma de positiva. Det är lite som att de negativa sakerna är de stora som man måst fundera på å berätta om, det viktiga i ens liv, när det egentligen borde vara tvärtom!
T.ex. istället för att spendera en hel kväll med tankar som: "det här gick jätte dåligt, ååh jobbigt, hur ska jag göra nu? Det här kommer int att gå" - så kan man fundera: "varför gick det här inte så bra? Vad lärde jag mig av detta? Vad var positivt med det?"

Ett konkret exempel: I onsdags var jag på min första träning efter en vecka av feber och halsont. Det gick super dåligt, kondisen låg på botten, koreografierna satt inte alls, allt gick och kändes bara fel. Hela kvällen var jag på dåligt humör för jag insåg att i den här farten kommer det att ta jätte länge innan jag är tillbaka var jag slutade innan jag blev sjuk. MEN, så ekade något i mitt huvud. Något som min underbara tränare har sagt flera gånger: "Fokusera på de positiva sakerna, INTE de negativa!" Samma kväll gick jag igenom hur jag skulle gå vidare. Jag kom fram till att det är bara att kämpa! Jag kommer att klara det här, jag skall jobba hårt nu, mer än nånsin. Om jag vill bli bra så kostar det. Det kommer inte av sig själv sådär bara. JUST DO IT!


Så efter en fin, solig dag av planering och funderingar på det ena å det andra har jag bestämt mig för att fördela min energi bättre.
Just nu är det två saker som jag verkligen måst fokusera på och det är träningen och skolan. Båda två är i det här skedet lika viktiga - skolan för att jag ska bli klar till våren, träningen för att jag ska kunna göra det jag vill till hösten. Allt annat som händer runt omkring anpassas vartefter.

Jag ödslar ingen energi på människor som int bryr sig, som är vänner bara då dom känner för det, eller som låtsas finnas där då allt plötsligt rasar.
Eller människor som skryter med diverse saker. Visst, alla får ha sin åsikt och det kan gå hur bra som helst för alla andra i deras liv. Och förstås är det roligt att höra om det MEN ibland kan man lite välja sina ord, när och hur man säger saker.
Jag tänker int heller köra samma tjafs med samma människor om och om igen, ibland måst man bara ge upp. Jag brukar undvika att ge upp i första hand "jag ger det en ny chans" tänker jag, men nu finns det int många chanser kvar.
Jag har inte tålamod längre...




"I'm not gonna beg, not gonna crawl, not gonna need you -
If I fall..."

(¯`v´¯)
 `·.¸.·´ 
   (¸.·´¨)¸¸.·¨ ¯`·♥