dancewithrythm

JAAA, ja kommer att fortsätta i samma dansgrupp, dvs. ED 2 och jag är glad över att det blev så. Men trots allt var jag på intagningarna i fredags och det gick väl helt okej. Det bästa var att det kändes såå skönt att vara tillbaka. Även om jag visste att jag inte skulle söka till ettorna så var jag lite nervös innan, jag har ju trots allt int dansat på hela sommaren. Men så fort vi började kände jag en lättnad och bara njöt av att vara tillbaka!

Förra veckan var jag och kollade på Step up 3D, en jätte bra dansfilm. Handlingen var väl sådär, men danserna var grymma!
det hela fick mig att tänka på en del saker...

Jag skall verkligen steppa upp mej nu. Och göra det jag vill, för min egen skull. Jag vill dansa, så mycket som möjligt, i de stilar jag vill och nu tänker jag göra det. Satsa på egen hand om det så behövs.

Jag har insett att man måste följa sin egen dröm om man skall ha en chans. Man måste ta risker och inte minst – man måste Kämpa för det! Ingen blir bra på något utan att kämpa. Men man får inte heller ha alltför höga förväntningar.

Nu börjar ett nytt skolår – fullt av studier. Men jag skall, för en gångs skull, skriva ner ett par mål, som jag skall klara innan jul. Sedan får jag sätta nya efteråt. Och så fortsätter det så...

Ett av mina mål är att skriva klart nån av de ”10 halvfärdiga” låtarna jag har. Och spela in den, ge den ett ordentligt försök. Mest för skojs skull, men också för att se hur det kan bli. Kan jag göra det själv, eller inte?

Ett annat mål är att jag skall satsa mera på träningen. Under sommaren har ja int riktigt varit så aktiv på att träna, som jag skulle ha velat, men nu skall det bli ändring på det.
Och framförallt träna dans!
Istället för att vara orolig för ryggen och knäna, skall jag träna det som jag vet att jag behöver träna - även om det inte är så roligt. För jag vet känslan av att se något som man vet att man skulle klara av, bara man övar på det! 

(¯`v´¯)
 `·.¸.·´
    (¸.·´¨)¸¸.·¨¯`·♥

(fotot är taget av Madelen Holmström) Tack, det blev superfina bilder!!


Nu är jag äntligen hemma efter en lång men Mycket minnesvärd och rolig semester!

Åbo var underbart som jag redan har berättat och på Åland hade jag så sjuukt roligt :D
I Sthlm fick jag träffa Rebecca, vilket inte heller sker så ofta. Skoj skoj skoj ;)

Nu är jag/vi äntligen hemma för det tar nog på att vara ute och resa. Speciellt med lite sömn i bagaget :)
Så jag orkar int skriva så mycket.
Ikväll tror jag att det bara blir mysig hemmakväll och imorgon ska ja få fixa håret! :D

Har saknat alla här hemma så vill hinna träffa er alla innan ja far till jeppis, men vi ska väl nog hinna!

(¯`v´¯)
 `·.¸.·´ 
                    (¸.·´¨)¸¸.·¨¯`·♥

Wohooo, äntligen är det dags!!

Imorgon bär det av på min lilla sommar - resa. Jag, mamma och pappa, startar härifrån imorgon, åker ner till Åbo för att hälsa på brorsan å hans familj, sitta barnvakt åt Filip till lördagen. Då bär det av till Åland och jag skall få träffa ERICAAA ♥ Ni anar int huur mycket jag har längtat efter det här. Det är typ ett år sen vi träffades sist och det är alltför lång tid!!
Som sagt, skall vi dansa, mysa och ha det riktigt skoj, man vet aldrig vad vi hittar på ;)
Sedan på onsdag bär det av till sthlm, träffar föräldrarna där och vad vi nu hittar på. På torsdag kväll åker vi tillbaka till Åbo och sedan upp till Vasa.

Det skall bli riktigt skönt att fara bort härifrån en stund, MEN jag hoppas att ni inte har alltför bra väder här uppe. Då går jag ju miste om beachvolley som int ha blivit av på länge ;p

Det kan hända att jag int kommer att vara så aktiv på datorn å blogga osv. Men man vet aldrig...
Annars får ni ta en paus i läsningen och höra allt skvaller sen då jag är tillbaka.

Tack och godnatt, hattifnatt :D

(¯`v´¯)
 `·.¸.·´
    (¸.·´¨)¸¸.·¨¯`·♥

Japp, i år bar det också av till Humlefestivalen :)

ALLA artister var jätte bra! (det brukar oftast vara någon som inte faller mig i smaken) Men det var bra musik och bra folk. Fick träffa många från Jeppis och det var roligt att se dem. Det fick mej nog att längta tillbaka, lite ;)

Dufvan var en av mina favoriter. Riktigt dans-musik, man fick sån feelis. Här är deras mySpace sida så ni kan gå lyssna. Men jag måste skryta och säga att det var 1000 ggr bättre live!!


http://www.myspace.com/dufvan

Jag tror att jag insåg en annan sak också, men det berättar jag inte ännu ;)

(¯`v´¯)
 `·.¸.·´
                     (¸.·´¨)¸¸.·¨¯`·♥

It seems like everytime I try to make it right it all comes down on me...

Jag trodde att den stunden förändrade allt. Den kvällen, den gången. Jag kunde äntligen släppa ifrån mej det som legat här inne alldeles för länge, jag kände en sorts lättnad. Och jag trodde att den skulle stanna, att det kunde bli bättre. Men precis som alla andra gånger...lurades jag av den känslan.

Det var i princip det här jag försökte förklara för dig. Kanske jag valde mina ord lite för dåligt, kanske jag valde fel tidpunkt, kanske jag valde ett dåligt sätt att säga det på, men i vilket fall som helst var det du som vände det tillbaka.

Jag läste dom där raderna om och om igen. Jag förstod inte om du på riktigt menade allvar med det du skrev. Jag måste ärligt säga att du gav mej en rejäl chock. Jag kunde inte föreställa mig att de där orden kom från dig. Det är kanske inte det första man säger åt någon som just har berättat att den saknar en?
Men okej.
Jag fick ta det där och mitt svar tillbaka var ärligt och helt oskyldigt.
Det angår inte mig vad du gör. Gör vad du vill, inget hindrar dig från det.
Jag hindrar åtminstone inte dig.
Som jag ser det har du ändå gjort som du ha velat så vad hindrar dej nu?

Jag har tröttnat på att lägga ner så mycket energi på det här. Just nu känns det totalt värdelöst. Jag får absolut inget utav det.

Jag önskar bara att det skulle vara svart eller vitt. Och inte alla färger där emellan...

(¯`v´¯)
 `·.¸.·´
    (¸.·´¨)¸¸.·¨¯`·♥

I gotta stop doing this...
thinking that people change - because they don't.
Trust me, I've seen it and I've tried it...

It took me almost 2 years to understand that.

I started with you. I really really thought you could change and I worked very hard for that - but everytime
I ended up as the hurt one.
It got so far that it took me more than a year to get over all of it. And still...I can't forgive you and the worst part is that I can't forget it!
It doesn't matter how hard I try.
It's always there...

I needed to proove to myself that it was YOU who just couldn't change.
But I think I was wrong.

I thought people could change if they understood that they needed to.
But obviously not!
And now I'm done trying and done waiting for people to do that.
If they can't see it, then... I'm giving up.

At least I tried...



(¯`v´¯)
 `·.¸.·´ 
                    (¸.·´¨)¸¸.·¨¯`·♥